Del 4 – Hur är det nu?

Att ha varit med i Biggest Loser kanske inte var min räddning pga flera anledningar.. bland annat för att jag inte var tillräckligt mogen för det skulle jag säga idag. Jag ville bli smal för att jag trodde att folk skulle tycka om mig mer…men som tur är så fanns det en person därinne som ändrade mina tankar, Pontus var en av dom som bekräftade att jag inte behöver vara smal för att andra ska tycka om mig. Han tyckte om mig precis så som jag såg ut och det hjälpte mitt självförtroende att växa lite.
Älskade Pontus.. han är så snäll!
Jag gick iallafall ner i vikt.. men livet ville något annat. Jag blev gravid.. gravid med tvillingar! Jag var nog inte rädd för att gå upp i vikt igen för jag visste exakt hur jag skulle gå ner igen.. jag hade ju fått facit i handen tidigare så jag trodde att det skulle bli lättare än tidigare! Kom att väga 130 kg… jag hade aldrig tidigare vägt så mycket som just då. Jag var chockad att jag som är kort kunde komma att väga sååååå mycket! Men fortfarande var jag inte rädd för något…jag ville att mina barn skulle komma ut friska och inte mer än så, vikten var något jag kunde ta tag i senare!
Samtidigt som tjejerna föddes så hade Pontus redan ansökt om operation och jag kände mig nöjd med hans beslut.. men jag ville fortfarande kämpa själv. (Envis som man är!)
Gick inte ens 2 veckor efter min förlossning och jag hade droppat 25kg, jag kände mig väldigt glad som började känna igen min kropp!
Men någonstans där så tappade jag bort mig själv igen.. och gick upp allt lika fort igen. Och så kom jag fram till att operationen var det rätta för mig! Det var mina barns framtid som stod på spel.. jag ville inte att mina barn skulle vara en del av våran sorgliga värld vi levde i.
Idag har jag varit opererad i 9 månader och livet ser annorlunda ut för mig, jag lever mitt liv precis såsom jag vill. Kan inte säga att jag har slutat äta det jag tycker om.. men däremot har jag lärt mig att skilja på vissa saker.
Idag kan jag unna mig med gott samvete.. och att förbjuda mig saker leder mig till gamla vanor har jag kommit fram till så jag har bestämt mig för att äta precis allt just för att det ”dåliga” inte lockar mig lika mycket som när det var något ”förbjudet”.
Många säger att ”man opererar inte hjärnan i samband med magsäcksoperationen” men för mig känns det som att den dagen jag vaknade på uppvaket så ändrades hela min hjärna och jag förstod där och då att detta ingrepp gör man inte bara för att göra den utan för att man har bestämt sig för att leva ett bättre liv och det ska man hålla.
Siffrorna för mig spelar ingen roll för att jag trivs med mina 74 kg även om jag inte klassas som normalviktig än… nu strävar jag efter välmående, jag strävar efter att få njuta av livet! Få njuta av allt jag förut inte kunnat njuta av.. Jag är glad att jag nu är den glada Lisen.. att mitt liv inte är så begränsad som innan. Jag kan göra saker som jag inte kunnat göra på många år.. och jag tror att även min familj märker att livet blev bättre och betydligt lättare.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentera (0)

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats